Ibland susar huvudet och tankarna iväg på tok för långt och mycket, men ibland känns det också (precis som nu) jävligt skönt att få rensa ut lite i huvudet.

Lite tankar på hur det såg ut när jag var liten och hur det ser ut nu.

Förr i tiden åt vi inte lika mycket snabbmat, ungarna (vi) var alltid ute och lekte och föräldrarna hade alltid tid för sina barn.
Idag sitter så otroligt många barn inomhus och spelar dator eller tv-spel, föräldrarna jobbar (men fortfarande oftast bara 8tim/dag) och när de inte jobbar så är många väldigt flitiga med sina mobiler och sociala medier.

Det är inte så konstigt att samhället blir tjockare & slöare när tekniken utvecklas åt det hållet att vi människor ska kunna göra så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt.
Det är heller inte konstigt att barnen blir mer trotsiga och i mångas fall ohanterliga då de hela tiden får göra vad som krävs för att få sina föräldrars uppmärksamhet.

Vi är många vuxna som ofta konstaterar att dagens ungdom har blivit så otroligt lata och kaxiga, men om vi istället för att fördömda och gnälla kunde se sanningen i vitögat, att vi till stor del är en del av orsaken till detta problem, kunde vi oxå lättare minimera och kanske till och med eliminera detta problem.

För som många redan vet brukar man ju säga "barn gör inte som man säger till dom att göra, barn gör som föräldrarna gör".
Det är ju VI som SKA vara våra BARNS vägvisare, det är VI som redan från födseln lär våra barn vad som är rätt och fel, vad som är farligt och ofarligt och vad som är bra och dåligt.

Förr (innan mobilerna och datorernas astronomiska utveckling) så var barnen och föräldrarna i gemenskap och de hade varandras fulla uppmärksamhet. Idag är denna bild mer eller mindre bara blott ett minne.
Visst kan man se familjer som tillsammans är ute en mysig sommardag och har picknick, men barnen får som oftast leka ensamma medans föräldrarna sitter med sina mobiler eller surfplattor. Man är med sina barn men samtidigt så långt ifrån, många barn känner idag inte att de får sina föräldrars uppmärksamhet.

Många är vi som säger "mina barn är det viktigaste i hela mitt liv, för dom gör jag allt".....men även detta börjar att bli ett allt för utslitet och betydelselöst uttryck. Självklart är det så att vi gör vad som helst för dom, men varför visar vi inte dom det och verkligen ger dom vår uppmärksamhet och kärlek medan de är vakna och medan dom faktiskt fortfarande vill? När barnen sover eller när ni har haft er kvalitetstid som familj, då kan man själv ägna sig åt sina sysslor.

Jag tror att om vi skulle börja att göra mer som förr (när vi 60-70 talister var unga), vara ute på fritiden med barnen och vara aktiv, så kommer viljan att röra på sig att komma naturligt. Som en följd av detta kommer dels barnen att få mer verkliga vänner, få en bättre hälsa, en bättre relation med sin familj, bli piggare och gladare och de kommer att värdesätta fritiden mer.

Vi föräldrar kommer också att få knyta nya kontakter, bli piggare av dagsljuset och luften, bli gladare och lära oss att åter börja prata VERBALT med varandra igen ?

Jag tror inte att samhället har blivit så farligt att leva i som media ofta får det att låta, för nyheter är ju allt som oftast bara massa negativt. Däremot så har möjligheterna att sprida nyheterna avsevärt ökat och förenklats med tiden. Med det sagt så tycker jag att vi alla bör släppa lite på kontrollen och låt era barn vara barn, våga låt dom utvecklas och till viss del lära sig av sina egna misstag precis som vi fått göra.
Detta sista är riktat till er som tänker "men jag vet iaf vart jag har mina barn när de sitter inne och spelar dator".....

Ps Om vi inte kan/vill förändra vår barns utveckling/framtid så borde vi iaf lära barnen denna enkla matematik "all den EXTRA energi som du stoppar i dig på en dag, måste förbrännas för att inte du skall lagra fett".
Detta för att dom ska få leva ett så naturligt och bra liv som möjligt.
Och det handlar inte om att de ska måsta springa ett maraton varje vecka, utan hitta/utöva någon aktivitet som är rolig.

 

Min kamp i livet

2 mars 2014 14:34

Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg, för du har så rätt!
Varför kan inte alla föräldrar se det?
När jag var liten bodde jag ute, det var barntv en timme på kvällen, det var det som fanns och varför inte? Nu finns det otaligt kanaler som sänder hela dagarna. Varför?
Visst min mamma kunde vata hemma med oss, vi slapp dagis och nu arbetar oftast båda föräldrarna heltid och bara där är en ändring. Och med den ändringen borde då inte dagens föräldrar försöka umgås med barnen dom timmar dom är hemma? Nej det ska uppdateras i olika sociala medier osv.
Jag har gjort så att fredags och lördags kvällar är mobiler, surfplattor & dator förbjudet hemma! Då sätter vi på en film och myser tillsammans eller spelar ett brädspel, INTE tv spel.
Det är sant att barnen känner sig ignorerade när vi sitter med telefon/surfplatta även om vi är i samma rum så är vi inte nära.
I min 9 åriga sons klass har alla mobiltelefoner( dom flesta iphone) utom min son och en till!!! Och dom får ha med dom till skolan. Varför?
Vet 6 åringar med egen iphone.
Jag är riktigt irriterad på fb, nuför tiden kan inte folk ringa eller smsa utan allt kontakt ska ske genom fb. Min dotter fick en kalasinbjudan genom min fb men eftersom jag aldrig är där så missade hon det. Ska man tvingas att delta i detta fast jag tycker det har gått på tok för långt?
Nej, aldrig!
Det positiva med fb är att jag har fått kontakt med mina klasskamrater från låg, mellan och högstadiet. Jag flyttade långt bort efter nian och har nu kontakt med vissa av dom, jättekul men för det tänker jag inte vara vän med grannen och skriva och fråga om vi ska ta en fika!
Då går jag dit eller ringer istället.

Jag är rädd när jag tänker på hur utvecklingen går frammåt i rasande fart och hur det kommer se ut när barnen blir stora?
Jag tänker inte böja mig för hur jag ska vara utan jag tänker fortsätta vara den jag är. Mest fokus på barnen och mindre på elektroniken. Jag hoppas att dom är starka och stå emot när dom hela tiden får frågan varför dom inte får ha egen mobil, fb, instagram osv.

Kram Catarina

http://keckla.bloggplatsen.se

Robert Magnusson

2 mars 2014 19:14

Tummen upp för dig Catarina! Du är verkligen en bra människa & mor, en förebild för många av oss och en fighter!

Vi ska verkligen inte forma oss efter andra, de ska få lära sig att acceptera oss precis så som vi är!! Och kan dom inte det, ja då är de heller inte värda vår vänskap.

Jag har börjat stänga av min mobil på fredagarna och sätter på igen på söndag, detta har gått sådär för telefonen är ju idag så mycket annat än att ringa med. Men det blir bättre snart när jag kan köpa mig en klocka och en liten almanacka ?

Nu ska jag soffmysa med min äldsta dotter och sambo för idag är sista dagen denna vecka ?

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja precis som rubriken lyder är detta precis vad jag känner nu när jag inser att det hunnit gå över 4 år sedan mitt senaste inlägg, detta innebär också att det finns en stor risk att detta inlägg kommer att bli lååååångt :)Så i mitt senaste inlägg fö...

  Japp precis så är det! Detta är verkligen året då allt mitt kämpande i motvind äntligen ger resultat, jag vill hävda med en dåres envishet, att allt som händer har en mening. När man är mitt uppi själva händelsen så kan det vara svårt, ja rätt ut...

Känns som att denna kommande mening är en utsliten mening, men men..... Tiden rusar.....   Sist jag skrev här så var jag arbetslös och väntade på att få börja jobba på Subway, men denne chef är allt annat än seriös så det blev ingenting av det ...

Med detta inlägg så är oskulden spräckt för 2014      Det är bara att konstatera att det går jävligt långt mellan mina inlägg, men å andra sidan beror det på att jag inte känner samma behov av att få skriva av mig, jag har ett annat sätt att få r...

Jävlar vad tiden rusar, man hinner fan inte med sig själv ibland asså :D   Förutom mitt inlägg igår när jag var en aning less på allt gnällande så är det sjukt länge sedan som jag skrev något här. Och under all denna tid som har förflutit så har ...