Heeeeeeeeeelg!

Idag är det fredag och som vanligt ska det mysas nått så in i helvete med mina älskade barn, men denna helg blir nått utöver det vanliga. Jag ska även ÄNTLIGEN få göra drömmen till verklighet, göra längtan och saknaden till blott ett minne....för idag ska jag få umgås med min fantastiska nyfunna myspropp Malin. Denna kvinna är sannerligen en dröm som gått i uppfyllelse och en ren fröjd för mina ögon, ett lugn för min själ och ren och skär lycka.

Ja ni förstår säkert själva....livet har åter börjat och en bättre start på 2013 hade inte gått att få. Det är verkligen sant att varje slut är en början på något nytt. Och en annan sak som verkligen stämmer som min vän Frida visade mig är detta filmklipp.

Idag är jag så lycklig, verkligen jätte länge sedan jag kände mig så glad och såg så ljust på livet och framtiden.

Jag önskar ER ALLA att ni oxå får uppleva detta mirakel....kärlek!

Två citat jag försöker att leva efter:

"Every day is another chance to make your Dreams come True"

"We create our Tomorrows by what we dream Today"

Ciao!

Yo!

Hemma en snabbis nu innan jag ska gå och hämta mina älskade barn från dagis, och tro mig GÅ är vad denna vecka har handlat om haha

I måndags började jag arbeta igen wooohooo....back in the sales. Säljansvarig eftermarknad på Canon business center, sjukt kul & spännande.

Känns fantastiskt att börja fungera som en människa igen, ha något att göra förutom att sitta innanför dessa fyra väggar (då jag inte tränar) och bara fundera och fundera. Känner mig verkligen extremt positiv och optimistisk inför framtiden och jag vet att det blir bra.

Det enda som är drygt (absolut inte jobbigt) är att jag får gå 50 min på morgonen till jobbet och då svettas som en gris och sedan skynda mig tillbaka efter arbetet och hämta barnen och skynda hem för att göra mat...tressiga dagar. Men det är övergående....snart ska jag fixa till biljäveln bara stålarna börjar rulla in.

I lördags var jag även ut på krogen med Thomas, satans helvete va kul de var. Otroligt länge sedan som jag hade så trevligt och roligt, å vet ni.....där träffade jag även en tjej som verkligen får mig att skratta. Hon är vacker, rolig, go och lika tokig som jag =).....hon är sagolik på alla sätt tammefan!

Jag ska fan i mig njuuuuuta och surfa på denna våg läääääänge, det är SJUKT TAMMEFAN.

En sak som är tråkigt dock är ju att jag nu under mina barnveckor inte hinner med att träna (iaf inte på gymmet), men jag får köra lite övningar hemma istället så jag inte tappar för mkt. Men jag saknar gymmet, atmosfären och alla gå människor som tränar där.

Nu hämta barn och skynda hem för middag så jag hinner mysa med dem oxå....hoppas morsan snart kommer hem från min syster i Norrköping....barnen och jag saknar ju henne

Asså det är sjukt tammefan. Jag har sånna djupa funderingar kring mina egna problem och tycks som inte riktigt finna svaren på alla frågor jag ställer mig själv, och jag hittar lixom ofta inga förklaringar till varför jag eller andra gör som dom gör.

Men såfort någon av dom jag känner råkar ut för problem, kan till och med vara samma problem, så nog fan har man lösningar på allt. Jag bara surrar på lixom och tycker mig själv låta som värsta psykologen, men likt förbannat kommer jag lixom inte vidare i mig själv....detta är fan i mig helt jävla märklish tycker jag.

Å med det vill jag således bara säga godnatt......och kom ihåg (vafan var det jag skulle skriva nu?) haha

Hallå där ute!

Jävlar i min själ vad tiden rusar, det är lixom snart Februari och våren nalkas.

Jag vet att jag har varit extremt dålig på att skriva inlägg, men det har varit så turbulent i mitt liv nu på sistonde. iofs både på gott och ont.

Som jag tidigare berättat så blev 2012 inte det där fantastiska året heller som jag hade hoppats på, och jag lovade mig själv därför att göra 2013 till året då lyckan vänder för mig.

Jag började lyssna på en väldigt bra bok som heter "Självkänsla nu" av Mia Törnblom och insåg snabbt att jag verkligen har problem med min självkänsla. Och att jag har haft problem med den väldigt många år, redan från tonåren. Mitt självförtroende har alltid varit bra, faktiskt nästan överdrivet bra, men det har oxå lett till att jag har behandlat mina flickvänner på fel sätt. Inte i början då när man får mycket uppm, ärksamhet och bekräftelse av sin tjej, men sedan när det lixom blir vardag och förälskelsen övergår till riktig kärlek. Då när man faktiskt litar på sin partner och då när man ska förlita sig på att hon faktiskt säger till om känslorna svalnar. Men nåväl, nu är jag här och jag har lärt mig min läxa.

Tackvare att jag nu har börjat jobba med min psykiska och fysiska hälsa så mår riktigt bra, och två veckor in i Januari hade jag 3st jobb på gång. Och den 28:e Januari börjar jag som säljare på Canon, ska bli sjukt roligt, skönt och spännande då detta är en helt ny form av tjänst.

Och i fredags tog jag ett mycket svårt men nödvändigt beslut, och exakt vad det innebär vill jag inte gå in på riktigt nu. Men jag hoppas att det blir så som jag hade för avsikt att det skulle bli, och detta beslut har stärkt min självkänsla hur som helst.

Tänk att JAG ska börja få fungera som en människa igen, få ett socialt liv och känna att jag gör rätt för mig. Jag tycker att de veckorna jag har barnen är LYX, men jag lovar att det kommer att bli ännu mer lyx framöver när min inkomst blir bättre och jag kan göra massa roliga saker med flickorna som kostar pengar.

Det är verkligen så att "efter regn kommer sol".....man får inte sluta tro, inte ge upp. Förr eller senare vänder det och jag tror att det oftast har att göra med hur vi faktiskt mår i oss själva.

Jag har satt upp ett nytt mål nu oxå, och det har med vasaloppet att göra. Det är inte så att jag ska köra vasaloppet, men den 3/3 då vasaloppet körs ska jag köra 9 mil konditionsträning på gymmet (löpband, cykel och crosstrainer) 3 mil på varje. Halleluja

Hallå där!

Overkligt vad tiden rusar iväg, det är nästan så man får lite panik faktiskt. Att man inte ska hinna med och göra allt man vill göra med fru och barnen innan de blivit vuxna. Vår lilla Nova fyllde ju nyss 5 år....HALLÅ! FEM år lixom...shiit.

T'änkte jag skulle köra en liten återblick av året som gått, för 2012 blev ju verkligen inte som jag hade tänkt mig med tanke på hur dåligt 2011 blev.

I mars blev jag certifierad CNC-operatör och min sjukdom satt sig på njurarna, det starka cellgiftet sattes in igen och höga doser kortison. Jag blev även sjukskriven då eftersom att cellgifterna slår ut mig.

I Maj skrev jag in mig på gymmet Iron Works för jag tänkte att det skulle göra mig och min sjukdom gott, eftersom att detta är en reumatisk sjukdom. Juni - Nov bestod i träna, träna, träna och började med ett kostschema. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen började med en utredning som ska visa sig hur min sjukdom påverkar/begränsar mig i arbetslivet. Tanken är att jag snarast i 2013 ska börja arbetspröva för att sedan börja jobba.

2:a Dec tyckte min fru att vi skulle skilja oss, ett riktigt tuft besked (även fast vi har left som särbos 1 år).

Julafton firades hemma med barnen och frun, för vi är fortfarande inte skiljda....lång historia.

Nyårsafton var min barnvecka och inget speciellt firande då Mira var jätte sjuk och hade feber. Middan bestod av lassange =)

Det var lite kort hur 2012 har sett ut. Eftersom att jag 2010 sa att 2011 inte skulle/kunde bli sämre så ska jag inte säga samma sak nu, men det jag ska säga är att nu 2013 ska jag skapa min egen lycka. Detta är året då mycket ska förändras. Det handlar mycket om personlig utveckling, och detta är året då jag åter ska få bli människa och börja arbeta.

Nä där avrundar jag, och fortsätter nu att njuta av JVM Sve-Rys.

Yeees då äre snart dax, för lilla mig att få njuta av livet och ha kul. Idag om ca två timmar ska jag ner på gymmet och träffa massa härliga människor som har samma intresse som mig, dvs styrketräning. Redan nu känner jag ett lyckorus surra i kroppen, kan iofs vara bärsen oxå haha

Ska bli förbannat trevligt iaf, har inte varit ute på evigheter, och jag menar evigheter. Jag dricker kanske 2 gånger per år om ens det....så ikväll blir jag "farlig" lmao

Livet är för på tok för kort för att vara ledsen, bitter och nere......Live, laugh and love....respect!

Nu måste jag hitta nått att ha på mig, för jag kan ju inte komma bara med 2 tomtemössor ;)

Bjuder på en bild med...

Alltså vad är det frågan om??
Läser lite här och där om separationer och skilsmässor, vart fan är dagens samhälle på väg?
Har folk glömt bort att förhållanden inte går av sig själv, att det krävs näring för att hålla kärleken i blom?
Tänk om folk kunde lära sig att se problemet från båda håll, och inte bara sitt eget. Jag lovar er att även om er partner verkar vara en helt annan människa, så är han/hon fortfarande samma person. Det är bara som så att han/hon har blivit som han/hon är för att du gör inte idag gör något du gjorde förut.
I början av förhållandena tänker vi sällan på HUR/VAD vi ska göra för att få vår partner att må bra, utan det går av bara farten. Männen hjälper gärna till i hemmet och att lösa problem, och när han gör det blir hans tjej väldigt glad och visar uppskattning.

Idag är det söndag och en väldigt tråkig och jobbig sådan, för att mina älskade flickor åkte hem till sin mamma idag :(

Har provat att ha dom tor-sön nu som test bara, känns som att jag knappt hinner mysa med dom och njuta av tiden tillsammans med dom innan dom ska till sin mamma. Även om jag får träffa dom hemma hos henne när jag vill :D

Jag har ju legat förkyld en vecka nu eller så och inte kunnat träna, det går inte att beskriva hur sjukt mycket sämre jag mått psykiskt pga detta. Men så i morse när jag vaknade så var mitt halsont borta och då fanns det ingenting som skulle få hålla mig borta från gymmet. Så när tjejerna  blev hämtade och jag kände hur tungt och jobbigt det blev, var det bara att packa ryggsäcken och göra sig i ordning.

När jag väl kommit ut genom dörren och hörde knarret under fötterna, kände jag åter hur endorfinerna kickade igång. Plötsligt mådde jag bra och jag var åter redo att ta mig ann världen, det är magiskt vad denna träning får mig att må bra. Jag är så oerhört glad och tacksam för att för att jag hittat något som får mig att må bra, det blir så mycket enklare för mig att handtera skilsmässan.

Som grädden på moset fick jag några minuter med Frida, hon är en så trevlig tjej så det är sjukt. Glad att jag träffat henne, hon har stor del i mitt välmående.

Väntade även på att Martin skulle komma ner, men han blev sen tydligen.

Sjukt skönt var det att få träna, men det är overkligt vad man tappar på en vecka. Jag hade tänkt att ta PB i bänkpress idag och tänkte lägga på 130 kg, men någonting fick mig att lägga på 120 "bara". Kan säga som så att det var jävla tur att en kille passade mig, för det gick sakta att få upp stången men jävligt fort ner :D

Visst jag är ju fortfarande jävligt förkyld...och det gör väl sitt. Men senast söndag ska dessa 120 kg upp.

I morgon kommer jag oxå att gå ner och träna, blir antingen triceps & rygg eller ben.