Idag är det torsdag och mina älskade barn kom hem till mig i morse, så underbart skönt att få ha dom man älskar omkring sig.....tyvärr saknas fortfarande en person :(

Men visst livet går vidare, jag överlever denna motgång också. Men det blir extrem tomt nu när jag inte har någon att mysa med i soffan eller att sova bredvid.

Tror att jag ska låta flickorna få vara hemma från dagis i morgon också, så sällan vi får riktigt med kvalitetstid.

Får leka, pyssla och mya.....carpe diem va....vet aldrig hur mycket tid vi får i denna värld.

Hur blir med träningen nu då när jag åkte på denna förkylning, jao, jag hade tänkt träna i helgen men jag tror inte det är så bra ide ändå. Får se om läkarn ringer mig idag eller inte, gör han inte det så var proverna normala, dvs bara en förkylning. Hoppas naturligtvis på en förkylning, vill verkligen inte börja äta kortison igen och få de starka cellgifterna.

Nåja satsar på att vara tillbaka i gymmet på sön el måndag. Nu ska jag fortsätta njuta av tillvaron med älskade skitungarna =)

Ha det så bra alla, kul att fler o fler tar sig tid att kommentera.

Japp så äre, ryggläge idag. Jävla skit att inte kunna träna, det enda som idag får mig att må bra (nästan).

Får åka upp till sjukhuset i morgon och ta mina rutinprover för att se så att det inte är ett skov jag har fått, så jävla dryg sjukdom denna Wegeners är. Svårt att säga om man är förkyld eller ej......

Det är ju inte direkt lättare att tänka på annat än min fru och vår eventuella skilsmässa nu när jag bara ligger hemma och inte orkar göra något. Men jag är van massor av prov så det är bara att bita ihop.

Makalöst kan jag säga hur mycket jag har utvecklats som person sedan jag började med träningen, jag har så mycket bättre självförtrående så det är sjukt.

Det är en jävla resa jag har gjort men det är lååååångt kvar, men jag ser så sjukt mycket fram emot att komma till mitt slutmål.....om jag någonsin hittar ett slutmål =)

Har inte hört ett enda ljud av någon form av min fru idag, och normal skulle jag ha haft det jätte jobbigt, men so far so good. Jag kämpar vidare och använder mina lärdomar från tidigare skeden i mitt liv.

Tur att man iaf har "Vänner" som vän nu när man är dålig, synd jag är inne på sista säsongen nu bara, men det är klart finns ju oändligt antal serier att följa om man vill =)

Nu ska jag fortsätta mitt kurrerande, för den 12:e ska bara vara frisk....då ska jag ut på julfest med gymmet. Ser sjukt mycket fram emot det, har inte gjort något sådant på jaaa? ja lovar väldigt väldigt många år.

Ciao alles!

Men en ny dörr öppnas sägs det ju, och vi får väl se vart den dörren leder när jag väl hittar den :D

Vaknade 5.30 idag och kände mig pigg, kändes som att allting bara var precis som vanligt. Som att minnena från gårdagen bara var en dröm, men så slog det mig att det inte var en dröm. Att jag inte längre skulle få ligga bredvid min fru och mysa, att inte få se henne somna in varje gång vi skulle se en film.....ja en massa saker slog mig just då.

Så jag tänkte att jag tammefan inte skulle kliva upp, så jag somnade om av och till.....

Vid 10 var jag så pass vaken att jag bara låg och grät hela tiden, det är märkligt hur mycket en människa kan gråta alltså, man tycker ju att det borde ta slut på vatten till slut.

Vart jag än vred och vände på mig så såg jag bara en massa saker som påminner mig om henne och vårt liv tillsammans, och tårarna fortsatte att forsa.

Till slut tänkte jag att jag måste göra något fortast möjligt, man att gå ner på gymmet så tidigt var inte aktuellt eftersom att jag tänkt träna senare och prata med en härlig människa då.

Jag beslöt mig för att gå bort till morsan och dricka en kopp kaffe och kanske få i mig en macka. På väg dit var jag åter på väg att gråta ca 3 gånger, för jag tänkte på hur underbar min fru faktiskt alltid har varit med mamma och hur mycket mamma faktiskt tycker om henne. Allt detta kommer nu bara att vara ytterliggare blott ett minne :(

Jag såg en fågel flyga förbi, och samma sak, tårjävlarna började rinna då med....för då tänkte jag på alla vårar då vi åkt upp till sidsjön och matat fåglarna.....

Asså shit man är bra knäpp jag vet, men det går som inte att styra tankarna först dom väl har kommit.

När jag väl var hemma hos morsan så fick jag som väntat höra alla hennes funderingar kring vårt äktenskap.

Och hennes oro om hur saker skulle kunna bli.....inte direkt vad jag ville höra, men jag förstår hennes oro också.

Men jag litar på min fru (jag säger fru eftersom att hon tekniskt sett fortfarande är det och jag inte vill kalla henne vid namn), hon är en fantastisk härlig tjej. Tror aldrig hon skulle göra något avsiktligt för att såra mig, precis som jag emot henne.

Hur som haver så fikade vi och spelade kort, och det fick mig att tänka på annat.

Nu sitter jag i soffan nyss hemkommen och skriver detta med en kopp nybryggt kaffe, och ska snart hänga upp några julgardiner. Sedan ska jag packa väskan och mentalt börja ladda inför dagen gympass som jag bestämt ska innehålla ett nytt PB av något slag.

Jag är och väldigt tacksam för allt stöd jag har fått av mina vänner på facebook, även om det är folk man inte träffar i vanliga fall så känns det skönt att dom bryr sig och att dom lyssnar.

Das is alles!

Ja vaffan, man kan inte vara bitter hur länge som helst.

Jag vet att min fru...hmmmm....ja än sä länge iaf...har det jätte jobbigt. Och jag hyser inget agg emot henne.

Har ju själv gått i dessa tankar många gånger, men inte tillåtit mig själv att göra något åt det förutom att fortsättta försöka eftersom att jag gift mig.

Jag har fått ventilera av mig lite med vänner på fb (som jag tackar för) och även pratat med frun, och ju mer vi har pratat ju lättare har det blivit.

Jag beundrar henne för att ta detta beslut, för man ska göra vad man känner för när inget annat har fungerat.

Allt som händer har en mening tror jag, och vad meningen med detta var får vi se. Men jag ska iaf plocka ut allt de goda som kan komma ur detta och verkligen använda mig utav dem.

Jag blev arbetslös, fick en ovanlig diagnos, massor av cellgift men lever ännu och känner mig många gånger friskare än innan jag blev sjuk...så vafan jag överlever detta med.

Jag ska jaga min lycka.....och satsa stenhårt på min träning nu eftersom att den får mig att må så bra.

Och på tisdag har jag möte igen ang hur det blir med mitt arbetsliv...arbetsprövning osv.....ja jävlar 2013 ska fan i mig bli ett BRA ÅR!!

Tack för att ni tagit er tid att läsa mina tankar.....ta hand om er!

Japp det visade sig att jag fick en julklapp detta år ändå, frun tycker att vi ska skiljas så jag får bli lycklig.

Det är lustigt, att hon efter 6 års tid, fortfarande inte vet vad som gör mig lycklig. Javisst jag gifte mig och skaffade barn för att jag sex år senare ville skilja mig och bli lycklig??

Nä fyfan för alla jävla frönntimmer som tar den enkla utvägen istället för att kämpa för det man har, men så ser vårt fucking samhälle ut idag. All denna jävla tjat om jämställdhet har gjort att frönntimmren har glömt att uppskatta mannens betydelse, för att dom vet att dom klarar sig själv. Ursäkta min ordbajsning, men jag känner fan att jag har rätt att bli förbannad och ledsen.

Nä när man tror att saker inte kan bli värre, så kommer käftsmällen som ett brev på posten.

Men vet ni vad...jag tänker FAN INTE SÄCKA IHOP....ALDRIG!

Nu blir det till att umgås med dem som får mig att vara lycklig och glad....bosätter mig på gymmet.

Usch vettefan vad jag ska göra nu......usch

Idag är det söndag och en väldigt vit sådan, kom ju ca 40-50 cm snö igår. Härligt då det blir lite ljusare ute, och med snön kom ju naturligtvis även kylan. Men det gör detsamma, bara att klä sig lite varmare det :D

Som vanligt avslutade jag även denna vecka med ett pass på gymmet, och det är alltid lika jävla skönt.

Visserligen har jag ont i min vänstra axel så den håller mig tillbaka en aning, men hellre någonting än ingenting ellerhur?

Blev ett bröst, biceps & axelpass idag, och sanna mina ord har det hänt grejer med min styrka.

Jag har tidigare bara tagit 70 kg i bänkpress, så idag tänkte jag testa om jag orkade 70 kg nu med. Det var ju trots allt ca 17 år sedan sist haha   

Jag satte på 70 kg och gjorde en hur lätt som helst, så då satte jag på 100 kg istället, och gjorde 7 reps. Men jag nöjde mig naturligtvis inte där så jag satte på 110 kg. Gjorde 2 reps även där, FATTA va jävla nöjd jag är med mig själv.

Även om jag inte ser någon större skillnad, så säger folk att dom gör det. Jag märker som sagt bara att jag orkar mer.

Martin var ju där nere och som vanligt, och vilken kille detta är. Snacka om vilja och jävlaranamma. Följ hans kamp på hans blogg

Normalt brukar jag vara överlycklig efter mitt pass, men idag blev jag bara så jävla less på mig själv.

Asså jag borde ha lärt mig vid detta lag, att låta allt ha sin gång. Men icke.....tänker inte gå in på detalj men jag känner mig så jävla patetisk ibland.

Innan jag jag och tränade idag läste jag på en blogg som en av tjejerna på gymmet skrivit. Jag kunde känna igen mig i så mycket så det var skrämmande, hon skriver verkligen sjukt bra. Synd dock att hon har lagt ned det.

Att jag idag bara har en kompis har jag bara mig själv att skylla för, ändå så sitter jag och tycker synd om mig själv ibland. Fattar inte varför?? Varför jag väljer att dra mig undan? Kanske har det att göra med mitt dåliga självförtroende och självkänsla att göra eller så är det just pga detta som gör att det är så dåligt??

Men gudarna ska veta att jag försöker att bli bättre, försöker att ta kontakt med folk och så. Men det leder ju aldrig till att man har någon att umgås med privat. Hur fan gör man? Jaja.....livet är bra komplicerat, eller så är det vi som gör det så jävla komplicerat.

Blir inget sammanhängande detta märker jag, men det får fan bli vad det blir, för detta är mina tankar och inte meningen att det ska vara en bok.

Jag har iaf bestämt mig nu att lägga ned detta, alltså detta som får mig att känna mig patetisk. Jag ska från och med nu bara fokusera på det som får mig att må bra, dvs min träning.

Och nu tänker jag intensifiera min träning eftersom att jag hittills inte märkt någon skillnad, och detta blir ett projekt på en månad. Jag vill se vad jag kan få för resultat med min ide. Återkommer om detta senare, förutsatt att jag kommer ihåg det :D

Tänk vad magiskt det är med skrivandets makt.....nu känner jag mig mycket mer avslappnad, nöjd och i kontakt med mig själv. Och som sagt, från och med nu skiter jag i allt som har med *cencur* att göra.

Ha det bra där ute....vänta inte på att få bli lycklig, utan jaga din egen lycka.

sa mordbrännarn.

Idag är det söndag och som vanligt avslutar jag denna vecka med ett pass på Sundsvalls absolut bästa gym IronWorks, det är sjukt tammefan att man har blivit beroende av detta, men satans så skönt oxå :D

Jag är oerhört tacksam för att detta gym kom till, för utan det så ser jag bara mörker.

Jag kan ha det väldigt svårt ibland med motivationen att väl ta mig ned dit, men oavsett hur jobbigt det är så blir resultatet alltid detsamma när jag väl tar mig utanför min dörr. Det går som rysningar i min kropp på väg till gymmet och under passett, på väg hem från gymmet är jag som i ett lyckorus. Inget problem känns mig övermäktigt.

Visst vågen står ganska stadigt på 89.7 - 91 men det gör absolut ingenting, för jag märker sådan otrolig skillnad i min styrka och kondition, men framförallt i mitt välmående. Även om jag känner mig helt slut så orkar jag alltid pressa ut det sista utan att för den delen säcka ihop, och jag växer i mig själv för varje gång jag orkar det där lilla extra när jag tror att jag är färdig.

Jag ser inte mycket ut för världen idag, men sanna mina ord, om jag klarar mig från skador, ledvärk och ytterliggare ett skov så lovar jag ER och mig själv att vara i fantastisk form till sommarn. Jag tänker ALDRIG ge upp utan jag höjer ribban sakta men säkert hela tiden.

Nu när jag nästan inte tar något kortison så ska fan i mig magen bort oxå, eller nä det ska den inte men rutorna ska fram :D

Om det var bra så skulle jag träna hela jävla dan eftersom jag mår så bra :D

Bjuder på två bilder från idag och en filmsnutt   

Sjukt fucking nöjd med mig själv idag! Var så jävla nära att låta min dåliga och lata sida vinna idag, hade bara suttit i soffan hela dan.

Men jag vände på skiten och lät just det få bli min motivation/drivkraft att faktiskt göra tvärtom.

Under promenaden ner på gymmet kände jag hur energin kom och endorfinerna bara flödade till i min kropp, kände mig jävligt taggad och lycklig för allt det lilla jag ändå har i mitt liv.

Det var ju väldigt tur att jag blev så positivt laddad för när jag väl kom ner på gymmet så var det så sjukt mycket folk där, och normalt hade jag med min dåliga självkänsla vänt och gått hem igen.

Men även där lyckades jag göra tvärtom. Känner verkligen att jag växer mer och mer som person, mår bättre mer och mer i mig själv när jag lyckas med sånna här bedrifter.

Att mitt benpass gick extremt bra idag gjorde verkligen inte det hela sämre, jag har ökat runt 50-60% i benstyrka sedan jag började träna på riktigt i juni detta år. Nu ska jag koppla av i soffan resten av denna kväll....med fruktansvärt gott samvete.